DIVERSE TIPS & RÅD
Det
är härligt med valpar, både att ha en kull att följa och att ha en ”för
eget bruk”. Mycket jobb också, om man vill ge valparna en bra start. Mina
valpar bor i stort sett i köket från 3 veckors ålder, utom på nätterna då
de är i valplådan
Först
och främst att man kan ge den ett bra och kärleksfullt hem där den får
daglig aktivitet och inte behöver vara själv mer än max 3-4 timmar om dagen.
Man bör också tänka på att kelpien är en hund som gillar att arbeta med
diverse uppgifter och man bör låta den använda hjärna och näsa med t.ex. spårarbete
och lydnadsövningar. Gärna gå kurser på BRUKSHUNDKLUBBEN om man inte är van
att arbeta med hund. Har man möjlighet så är det heller inte fel att gå en
vallkurs med den när den vuxit upp och grundlydnaden funkar bra.
”Sista”
valpen, inget bra köp? Jodå, är föräldrarna mentalt ”bra” ( och själva
ur ”bra” kullar ) så är det inte det som det ”hänger” på. Valparna
är ju olika personligheter och man fastnar kanske för en speciell valp som man
tror passar ens personlighet. Är den ”sista” valpen öppen, glad &
nyfiken så behöver den absolut inte vara ”sämre" !!!
Eftersom
kelpien är en arbetshund som mår bra av att jobba så är ju mitt mål att sälja
valparna till mycket aktiva hem och jag blir mycket glad om de tävlas lite också,
eftersom det ”visar” att de kan ”jobba”. Jag vill att alla ”mina
valpar” HD-röntgas och MH-testas. MH ordnar jag för kullarna. Jag ger alltid
rabatt på nästa valp från mej till er som har köpt tidigare och även
rabatter om tidigare hund är meriterad på olika sätt. Förutom detta ny valp
gratis för BRUKSCHAMPIONAT, som uppskattning och tack, när man behöver nästa
hund.
Vi har haft kennelläger i 2 år och tänker försöka
att fortsätta med det. Det är kul att träffas och att kunna hjälpa till med
tips och råd till de som så önskar. Är det något som jag kan hjälpa till
med annars, ring eller kom hit så försöker vi att lösa det.
Vad
bör man veta om föräldrarna ( och uppfödaren )?
Friska föräldrar förstås.
Finns där någon defekt i syskonskaran hos den ena så ska motparten OCH
hans/hennes syskon och föräldrar ( halvsyskon ) ha BRA statistik i egenskapen
i fråga. Detta är JÄTTEVIKTIGT om man vill ”avla bort” nåt´ fel som har
smugit sej in i ens linjer ! Det gäller att kolla noga på SKK:s hunddata och
att FRÅGA uppfödare / hundägare om det som inte framgår av hunddatan! Det gäller
alltså att vara ”jobbigt” nyfiken…!
Det ger en massa kunskaper om olika linjer/hundar och vad de kan tänkas
lämna. OVÄRDERLIGT i avelsarbetet !
Är
man intresserad av att jobba och tävla med hunden ( och i och för sej annars
också, för visst är det trevligt med en harmonisk och stabil hund ! )
så tycker jag att det är bra att börja med att titta på MH /
korningsresultat för föräldrarna OCH deras syskon, samt även vad de har
presterat inom bruks. Precis som inom andra raser så varierar hundarnas
egenskaper mellan individer och linjer. Mentaltesterna bör visa på sociala
hundar med bra lek & jaktlust, samt bra nyfikenhet och förmåga att
avreagera obehag. Att föräldradjuren är skottfasta är ett absolut krav !
( 1, 2 eller max 3 på skotten ) Alltså höga; 4-5 ( 3 )
värdetal på kontakt, leklust & gripande i leken,
jakt ( helst också på
gripandet i jakten ), samt
nyfikenhet. Önskvärt är således ganska låga ; 1-2 ( 3 )
värdetal på rädsla/kvarstående rädsla och skott. Sen måste man ju
se helheten också. Har hunden någon 2:a på t.ex. nyfikenhet men bra
avreaktioner, så är ju det inte hela världen, om den ligger bra på de övriga
egenskaperna. Har den ena föräldern någon ”svaghet” bör den vägas upp
av den andra. Man kan inte få allt-i-ett alla gånger… Detta
är MINA tyckanden om en ”BRA” hund till avel/arbete.
MH-protokoll
finns
på MH-sidan.
Bara att kopiera så
att ni kan se vad de olika siffrorna står för.
Var så
goda !
MH-testerna
avslöjar mycket av hundens personlighet. Enligt de senaste undersökningarna så
är det ett mycket tillförlitligt instrument för hundars mentalitet och INTE
hundars dagsform. MH är ett MYCKET BRA instrument för
att utröna hundars mentalitet !!!!! LÄS
BRUKSHUNDEN nr:7 – 03.
Vi har också träningsläger varje år, samt temahelger.
Självklart får alla mina valpköpare tips & råd vid behov. Ni får även
komma hit och få hjälp om det behövs!
Se
hundars alla officiella resultat på SKK:s hunddata:
http://kennet.skk.se/hunddata
Vallegenskaper
då ? Många kelpies
verkar ha vallegenskaper, dock ej så mycket som en bordercollie eller en
Australian Stockdog ( working kelpie ). Tyvärr är det nog så att de flesta får
aldrig chans att prova. Flera av ”mina
valpar” har fått prova på och de har visat gått gry. Jag har även
sett andra kelpies än ”mina” och de har vallat i stort sett allihop.
Vallegenskaper och bruks då ? Det säjs ju ibland att det är vallegenskaperna
som gör hunden till en så bra brukshund. Det är nog inte HELA sanningen. Både
vallanlag och en ”bra” mentalitet gör sitt till. De riktigt extrema
vallhundarna fungerar inte fullt så
bra alla gånger. Lagom är nog bäst !
Att
uppfödaren har ett kennelnamn borgar inte för en viss kvalitet på valparna
och kunskap om uppfödning & genetik hos uppfödaren. När man tar en tredje
kull i sitt namn så MÅSTE man ha ett kennelnamn för att få registrera
kullen! Bilda er en egen uppfattning om uppfödarens avelsmål & kunskap !
”VALPTRÄNING”
Alla
valpar behöver miljöträning från 8 veckors ålder. Jag tycker att det är ännu
viktigare med hundar av vallhundsras, eftersom dom är livliga med snabba och
stora reaktioner jämfört med t.ex. en rottweiler. En stor reaktion behöver
inte vara ett uttryck för rädsla, det är det livliga temperamentet som
"spökar". Det VIKTIGASTE är att inte reagera själv och att
nonchalera hundens reaktion = BLIND & DÖV och bara ta med hunden och traska
vidare fram till det ”farliga”. Gå sedan vidare som om ingenting hade hänt.
Den lär sej att det inte finns nåt´i hela världen att "vara rädd för".
STÖRST och BÄST !!!!!!!!!!!!!!!!
Ta
med valpen överallt; stan´, bussar, tåg, källare, skog, gärden, i
närområden till skjutbanor, så att den blir van vid ”alla” miljöer och
ljud. Promenader vid klubben när det skjuts är utmärkt. Jag ”kastar” in grytorna i kastrullskåpet när jag har valpar…
Valpen måste också lära sej att koppla av "när inget händer" och
ska inte fara runt hela tiden!
Gå
promenader med andra snälla hundar ibland och låt dom umgås under
promenaden, hellre än att släppa valpen med andra valpar/hundar på plan och
låta dom leka. Detta innebär både tappad kontakt och skaderisker!
Och
naturligtvis för det mesta, promenader bara du och valpen!!
SAMARBETE & FÖRTROENDE är A & O!!!
Lek med valpen, byteshandel med grejer, lek & godis. Små kamplekar, tittut
och lekinviter bakom träd - gör dej KUL och kosta på dej att folk skrattar -
det gör valpen också :)
Låt också andra människor leka med valpen - det behöver inte vara kamplekar
varje gång - alla "kan" inte leka med en hund, tyvärr. Bra att ha
"bra" lekkamrater :)
Hantering - både av ägaren och andra. Pilla lite här & lite där, titta
på en tand och i ett öra. Avsluta med lite lek eller en gotta.
Även fast man ska försöka att jobba mestadels med beröm och
belöning så måste man lära in NEJ och naturligtvis också BRA. Lyssnar den inte så måste du få den att förstå !
Kanske också ta i mer, hårdare röst och ett tjuvnyp.... BRA!!!! och
beröm/belöning när
den lyssnar. Slå ALDRIG en hund !! Den förstår
inte och kommer bara att tappa förtroendet för dej !!!!
Detta
är en bra grund för tävlingsträning ( lydnad, spår, sök...) när hunden är
mogen och skapar förtroende och samarbete.
En
bra grund MÅSTE bygga på ett schysst ledarskap där hunden lyder i alla
vardagssituationer! Samarbete och lek med föraren och andra människor är
också A och O !!
Annars blir det svårt att få till det med
träning/tävling...
Utfodring,
en viktig bit "på vägen" till vuxen.
MÅTTLIGHET,
det viktigaste är att inte överutfodra, varken KALK eller MÄNGD.
Fastna inte för vad fodret "kallas": valpfoder, vuxenfoder, högenergifoder.
Det finns foder av dessa olika typer som innehåller i stort sett samma mängder
av olika näringsämnen. TITTA PÅ INNEHÅLLET!!!!
Man
har kommit fram till att kalköverskott & överutfodring är en stor bidragande orsak vad gäller olika ledfel. Ge aldrig ett foder
till en växande valp som
innehåller mer än 1,3 : 1 av kalk/fosfor, hellre mindre. Vad gäller protein
så är det lagom med ett foder innehållande ca: 25 -30%. Fett behöver växande
hundar mer än vuxna, ca: 15%. ( Dessa siffror syftar på innehåll i torrfoder
med 10% vattenhalt, i "blött" foder blir alla siffror mycket lägre ). Under förutsättning
att man som valp-ägare KAN hålla igen på mängden åt en matsugen valp, så
kan man ge ett foder som innehåller både mera protein
och fett, dock ej kalk.
Jag skulle dock helst se att "mina"
valpar äter färskfoder, NORDIC Special & torrfodret ROBUR 27/15
blandat.
Jag har tidigare gett ROBUR 27/15 till mina vuxna hundar,
( även STANDARDT EXTRA - främst till dräktiga/digivande tikar ) samt färskfodret
NORDIC Special+. ROBUR är
ett bra foder, baserat på
kyckling, nöt, fläskkött & ris. Protein från animalier innehåller
ämnen som hunden omvandlar till taurin, en aminosyra, ( protein ) som vid brist
kan orsaka hjärtsjukdom hos bl.a. katt. Och…hunden ÄR ju faktiskt till största
delen köttätare egentligen, äter kött & ben, men även maginnehåll från
bytesdjur i det vilda. NORDIC färskfoder ger jag då också och även
NORDIC-kött som extra krydda på torrfodret. Då byter jag ut ca:1 dl torrfoder mot 100 gram
färskfoder.
Ettra äter i stort sett endast NORDIC Special+
De övriga äter STANDARDT MILD & NORDIC Special+
NORDIC
Special+ är det glutenfria alternativet.
STANDARDT MILD, som har lite lägre natriumhalt kan vara ett bra seniorfoder
och till hundar med behöv av lägre salthalt i maten, för den som vill ge
torrfoder. STANDARDT har mycket köttinnehåll och inga konstiga tillsatser -
läs gärna på deras hemsida vad fodret INTE innehåller - man får sej en
funderare.... www.standardt.se
Ett annat foder med lägre salthalt är NORDIC Special+, om man vill
ge sin hund färskfoder. Inga konstigheter i detta foder heller :)
Valpar ger jag ROBUR
27/15 och lite NORDIC Special+.
Anledningen till att jag INTE ger STANDARDT till valpar - vilket jag numera ger till mina vuxna
hundar, är
att det innehåller för mycket kalk för en växande valp: 1,9:1,3. Kvoten ska
ligga på max: 1,3:1. Dock så är det skillnad på kalk & kalk, men jag
fegar.... STANDARDT MILD innehåller lite mindre än de andra
STANDARDT-sorterna, 1.5:0.95, men...
Behöver hunden extra fett så ge lite solrosolja.
Vitaminer:
A,D och E är fettlösliga och lagras i kroppen och ska därför doseras med försiktighet.
Ge aldrig extra om du ger ett helfoder. C -
vitamin "tillverkar" hunden själv, men ett litet tillskott
skyddar tikarna mot urinvägsinfektioner ( surgör urinen ) samt säjs hjälpa
mot "växtvärk" !! Jag ger 500mg ( ½ kryddmått ) om dagen numera,
efter att ha läst artikeln om C-vitaminets betydelse i olika sammanhang.
Mängden
foder är ju individuell, men vad jag har tyckt mej se är lagom är ca: 1 dl /
kg kroppsvikt och dag upp till ca: 6 kilos kroppsvikt. Sedan ca: 3/4 dl per kg
kroppsvikt och dag upp till ca: 9-10 kilos kroppsvikt, vilket innebär att en 10
kilos unghund äter ca: 7 dl / dag. Detta är fullt tillräckligt
under den fortsatta "färden" mot vuxen, kan även ofta minskas ned
ytterligare något. En 10 kilos kelpie är i 4 månaders-åldern och det är till
dess den behöver "mera mat", men nu lugnar tillväxten ner sej och
man kan minska lite på maten igen. Mer än denna mängd har jag aldrig
upplevt att någon hund behövt äta någon gång under livet ( förutom dräktiga
och digivande tikar ), speciellt inte tikar, som klarar sej på runt 5-6 dl i
denna ålder och uppåt året. Mina vuxna hundar äter ca: 3-4 dl
torrfoder per dag eller 350 gram färskfoder.
GE
ALDRIG NÅGRA TILLSKOTT AV NÅGRA VITAMINER ( förutom C ) ELLER MINERALER OM DU
GER ETT HELFODER!!
Jag
föredrar SVENSKA FODER, eftersom "våra" djur varken äter
antibiotika eller tillväxthormoner......
ÖVERUTFODRA
INTE VALPEN !!
Valpar ska inte vara "mulliga" eller växa så det knakar ! En schäfervalp
ska öka max ca: 1 kg i veckan och då borde väl en kelpie hålla sej runt ca:
0,5 kg. Med de foder jag använder så är det lagom med ca: 1 dl foder/kg
kroppsvikt upp till ca: 6 kg. Mer än 7-8 dl per dag behöver i undantagsfall
ingen kelpie äta ens under uppväxten.
Det
är bättre med aningen för lite mat än för mycket!!!
"MOTIONERA"
VALPEN / UNGHUNDEN TILLRÄCKLIGT!
Låt valpen / unghunden röra sej fritt utan att ”köra race” med andra
hundar.
( Det kan den göra efter uppvärmning när den är VUXEN, om nu ägaren
skulle tycka att detta är nödvändigt…) En
3-4 månaders valp går jag "lilla rundan" med. Den tar ca: 20-30
minuter beroende på tempo. Nån´ annan dag tar vi en tur på stan och nån´enstaka
dag blir det bara att strosa/busa i trädgården. En halvårs-gammal valp får gå
"halvlånga rundan" dagligen. Den tar ca: 30-40 minuter i rask takt.
SUNT FÖRNUFT, men hellre lite för mycket än för lite rörelse är vettigt. Det optimala
är skogspromenader omväxlande i terrängen och på stig. Springer,
cyklar eller backtränar med dom gör jag dock inte innan de är röntgade.
Det är bättre med
aningen för mycket motion än för lite !! De orkar oftast mer än man tror
också..
säkert hjälpa mot diverse
LITE
OM LEDER
Det
"nya" röntgensystemet ( sedan 2000 ) beskriver höfter på följande sätt: A & B=ua ( under
A ingår även de "gamla" utmärkta ), C=lindrig dysplasi ( gamla 1:or
), D=måttlig dysplasi ( gamla 2:or ) & E=kraftig dysplasi ( gamla 3:or
& 4:or ). Tillägget vid HD kan vara pålagringar av olika grad. Hunden kan
också vara ledslapp pga. att den är otillräckligt utvecklad eller dåligt
musklad vid röntgentillfället. Detta är dock ganska ovanligt hos mindre raser
som kelpie, om de dessutom har fått rört på sej som de ska. Ledslapphet är
delvis ärftligt. Dessa hundar (
ledslappa ) rekommenderas om-röntgen efter 6 månader och ska under tiden
motioneras mera, för att öka muskelmassan. De brukar då ibland se bättre ut
vid om-röntgen, dock så har de ibland fått pålagringar pga. instabiliteten i
leden och kan då inte få bättre än C.
A & B är OK.
Tack
och lov så är kelpien ganska förskonad från HD. De fel vi har är oftast C
och ett C på en kelpie är inget den känner av. Mej veterligen finns ingen
kelpie med 1:or som är avlivad i förtid pga. höfterna. De kan jobba "som
vanligt". Vi måste ändå försöka att bevara den fina statistik som vi
har haft. Har man fått in ett problem så får man försöka att avla bort det.
Kanske
får vi acceptera en viss temporär ökning av HD i och med den ökade användningen
av importer ( och får kanske "plocka russinen ur kakan" ), men det är
svårt att acceptera att några, om än ett fåtal individer, kanske felaktigt
klassas som dysplaster på grund av ett "hårdare" system.
Låt hunden "stabilisera sej "i kroppen innan röntgen, låt den
gärna bli ca: 13-15 månader, dock beroende på hur utvecklad och ”färdig”
den är. Röntga inte tikar som är skendräktiga. De kan vara lite ”slappa” då.
Jmf. foglossning hos kvinnor. Vänta hellre till ca: 3 veckor efter avslutat
löp än 2 månader.
HD
har en ärftlighet på ca: 40% och en miljöfaktor av således ca: 60%.
Att
AD-röntga eller inte......? AD är mycket ovanligt på kelpie. Nå, det är
inte SÅ mycket röntgat, men lite fler fel borde väl ha visat sej. Vi har
kanske 4-5 stycken med AD ( lindrig ) "genom tiderna". Vi ska nog inte
börja att "leta" fel, men jag vill i alla fall röntga de tikar jag
har tänkt till avel. Mina valpköpare får göra som de vill med AD-röntgen.
En tanke är ändock att har man röntgat och sett att det är OK så vet man ju
att det inte är AD om hunden skulle bli halt i fronten.....
MENTALITET
Att
avla på det jag kallar "bra" hundar behöver inte innebära ett
korningsresultat på 200 poäng ( eller 600, enligt nya protokollet ). Hunden behöver inte vara KORAD, det går
alldeles utmärkt att titta på MH-protokollet för hunden och dess syskon.
MH:t säjer faktiskt oftast mera än korningen, tycker jag, då hunden till
korningen kan ha utvecklats både positivt och negativt av t.ex. miljö,
förarpåverkan ( dominans / arbete ) etc. Å andra sidan så är hunden
"vuxen & mogen" vid korningen och ung & outvecklad vid MH:t...
Hmm...
De
flesta kelpies går att jobba med, det jag syftar på och söker är "det
lilla extra"... Jag tycker det är bra om det finns jakt & social
kamplust hos hundarna, antingen eller, eller både och. Det behöver inte vara
massor, men "ju mer desto bättre"... Då har man mycket
"gratis" med i bagaget när man jobbar med hunden!! En kelpie ska i
mina ögon också vara öppen och tillgänglig. En hund som är öppen har också lättare att
samarbeta, en egenskap som inte bedöms i något test, men som delvis kan utrönas
här, samt till viss del i fråga om soc. kamplust : "lust att engagera
sej" ( även hävda sej ). Livlig eller mycket livlig tycker jag kvittar,
visst, en mycket livlig hund kan ha lite svårare att koncentrera sej, men det
är också en träningsfråga. Här inverkar också t.ex. dådkraft och hårdhet,
är hunden "trygg" och snabbt kan "kolla av" omgivningen och
"koppla bort" den, så kan den också lättare koncentrera sej. Härmed
inte sagt att jag tycker en hund ska vara hård och ha enormt stor dådkraft,
"måttlighet" är bäst. Har hunden bra jakt och/eller ”kampbitar”
så klarar den sej även på den vekare sidan och liten dådkraft. Och.... dessa
"bra" kampbitar visar sej kanske inte alltid på en MH / korningsbana,
de kanske visar sej i skogen på en tuff sökbana......! ALLT HANDLAR OM ATT
BITARNA SKA PASSA IHOP TILL EN BRA HELHET och ATT FÖRSÖKA ATT KOMPLETTERA FÖRÄLDRADJURENS
FÖRDELAR OCH BRISTER SÅ GOTT DET GÅR !!! Samt..... att även titta på syskon
till föräldrarna, hellre en bra hund ur en jämn kull än en stjärna ur en
medelmåttig.
MEN.......
En del säjer att en "högt" korad hund är svårare att jobba med.
Jag håller INTE HELT med, lite beroende på var bitarna ligger !! En hund som
är social, har bra jakt & social kamp samt är livlig har enormt mycket
gratis. Skärpa och försvar har vi inte så mycket nytta av, speciellt inte om
hunden inte har nerver och dådkraft till dessa bitar......! Men, nerver
"under kontroll" och måttlig hårdhet & dådkraft som tillägg
till de sociala & kampbitarna ger en en ganska "högt" korad hund
& en "bra" arbetshund, tycker jag i allafall ! SEDAN TYCKER EN DEL
ATT EN KELPIE INTE SKA HA ETT BRA GRIPANDE; DE SKULLE DÅ BITA FÅREN.. VARKEN
DE MENTALTESTDOMARE JAG HAR DISKUTERAT MED ELLER JAG HÅLLER MED. EN HUND ÄR
INTELLIGENT NOG & FULLT KAPABEL ATT SKILJA PÅ ETT FÅR OCH EN KAMPTRASA !
Jag har får och ”testar” mina hundar och hoppas på att en vacker dag få
mera tid = lägga lite mindre tid på bruks och mera tid på vallning, för att
kunna göra vallprov med jyckarna…
Roland Sjösten berättade på Kelpie & ACD-klubbens årsmöte mycket om
vikten av social självsäkerhet och kamplust. Social kamplust är ju
naturligtvis inte bara att slita och dra i en trasa, även om det också är en
av bitarna. Självsäkerhet, lust att svara upp mot lek & kampinviter, förmåga
till viss aggression är de övriga. Han drog paralleller med hundar som går
ner sej på tävling, det kan bero på förarens nervositet, men också social
osäkerhet.
Även apporteringsförmågan påverkas av gripande, naturligtvis, jag har väl
aldrig trott nåt annat. Visst kan man lära en hund att apportera på ett bra sätt
även om den har ett dåligt gripande, men det är betydligt lättare med en
hund med bra gripande och genomförandet i helhet brukar ändå bli bättre till
sist. Man har också nytta av ett medfött föremålsintresse i allt arbete med
hunden, men det är väl ingen nyhet??!
Kontentan av det hela visar på att hundar med bra, "stabil"
socialitet, kamp & leklust, samt gripande är de bästa brukshundarna.
Naturligtvis får de inte vara för rädda heller! Detta har ju också Kenth
Swartberg skrivit om tidigare i sin rapport om MH: De bästa brukshundarna är
de med "bra" MH, det är bevisat, men visst finns det undantag,
som i allt annat.
NÅGOT
OM SJUKDOMAR
Kryptorchider
förekommer ju som de flesta vet i alla raser och något mer hos kelpie. ( En
krypt hund saknar den ena eller bägge testiklarna i pungen ).De uppfödare som
inte har fått en krypt är ganska lätträknade. Kryptfrekvensen tycks dock ha
minskat lite den sista tiden. Man kan ju försöka hålla lite koll på vad
hanarna lämnar och sedan försöka att gissa sej till hur de är i fråga om
detta…
Epilepsi & hjärtfel förekommer i enstaka fall.
VACCINATIONER
Jag
vaccinerar tiken innan parning mot valpsjuka/HCC, parvo & kennelhosta, så
valparna har ett ganska gott skydd fram till 12-veckorsvaccineringen. Jag
vaccinerar dem mot parvo i samband med
besiktningen och öronmärkningen vid ca: 7 veckor. De ska sedan vaccineras mot
valpsjuka/HCC, parvo &
kennelhosta vid 11-12
veckors ålder och sedan vid 1 års ålder mot ”rubbet”. Innan denna
vaccination ska de avmaskas igen. Jag brukar ge Axilur. Sedan bör man ge vaccin
mot valpsjuka/HCC och parvo varannat år och kennelhosta varje år. Kennelhostevaccinet
finns numera som ensamt vaccin. Tidigare fanns det bara i kombination med parvo
eller inbakat i ”rubbet”.
_________________________