Tankar om avel
Uppfyller
SKK: s regler och krav.
Valparna är veterinärbesiktade, avmaskade, vaccinerade, registrerade och
id-märkta vid leverans samt dolda fel försäkrade.
AVELSKRITERIER
FRISKA
INDIVIDER FRÅN "BRA" KULLAR
MENTALT OCH ARBETSMÄSSIGT BRA HUNDAR
INAVELSGRADER UNDER 2,5 %
Kenneln
innehar SKK:s Bruksuppfödarpris & SBK:s korningsdiplom
Se HÄR
Att
föda upp valpar är för mej inte bara att föda upp och sälja dom, utan jag
vill följa dom genom livet och ha kontakt med ägarna!
Vi
har träningsläger varje år, samt temahelger.
Självklart får alla mina valpköpare tips & råd vid behov. Ni får även
komma hit och få hjälp om det behövs!
Hunden jag
helst vill lyckas föda upp ska vara frisk, social, ha MYCKET arbetsvilja, förmåga till
koncentration, inte några stora rädslereaktioner när den går tester
(
naturligtvis inte till vardags heller :),
samt också bra
avreaktioner.
För att ha möjligheter i framtiden så tänker jag försöka att para stabila & bra tikar med trevliga hanar som ger lite nytt blod i vissa kullar. Inte bara nytt hela tiden, men tanken är sedan att kunna "gå tillbaka" och ta tillvara "våra gamla svenska hundar". Hur mycket nytt som helst går inte att få från Australien och vi ska också vara rädda om våra gamla linjer där vi har haft många bra hundar. Vi hade tur med våra första importer, som lade grunden till rasen...
Jag
har tidigare tyckt att
inavelsgraderna får vara upp till ca: 5%, lite beroende på vilka / hur många
olika individer man dubblar, men jag lutar mer och mer åt mindre, under 2,5%. Jag vill
helst inte dubbla en individ
till mer än 0.78% ( ~0.8% ), men man behöver ändå inte ha allt på 0%. Det är
omöjligt att ha varje kull på 0%, dessutom vill man föda upp bra hundar
också. Det finns mera saker att titta på än enbart inavelsgrader...
Inavelsgraderna
på kullarna är beräknade på 5 generationer
med AVELSDATA, utom kullarna med utomlands-hanar och våra spermaimporter.
De är räknade "för hand".
Jag räknade tidigare "för hand" och det blev ungefär detsamma,
några justeringar upp/ner med AVELSDATAN.
De färgade hundarna är hundar som antingen finns på båda föräldradjurens
sida, eller fler än en gång hos den ena. De som finns inom 5
generationer och förkommer i 6:te generationen färgas också.
Jag tycker att den viktigaste grunden i uppfödning
är riktigt BRA TIKAR. De bär kullen i 9 veckor och lever med dem i 8 veckor.
Hur viktigt som helst att det är en stabil & orädd, leksugen och sund
mamma som kan fostra rätt och leker med sina valpar !!!
Naturligtvis ska det vara en bra pappa också från en bra kull, behöver jag säja det ?!
Mina
valpar växer upp inomhus. Valplådan är i ett eget rum, granne med köket. När
valparna är 21 dagar gamla får de ”gå ur lyan” första gången. De får
sedan vara med i köket på dagarna. Där finns leksaker av olika slag; bollar,
”kampgrejor” som gamla strumpor, handdukar etc. och även lite
”skrammel” att leka med; bakformar odyl. De har egen utgång till
trädgården och får gå ut flera gånger om dagen. Valparnas del av trädgården
är hägnad med Gunnebo-nät och ligger granne till får- och hästhagar
I dag har vi en otroligt bra informationskälla i SKK:s hunddata. Där kan man hitta mycket info om tilltänkta hanar OCH deras föräldrar
/ syskon / halvsyskon. Sen får man vara ”jobbigt” nyfiken och fråga ut
uppfödare / hundägare om det som inte framgår av hunddatan.
Att bara titta på den tilltänkte och strunta i släkten är en ren avelsmässig chansning! Ska man t.ex. avla bort nåt´ fel som smugit sej in i ens linjer så är detta JÄTTEVIKTIGT !!! Därför är det också jätteviktigt att man ser till att ALLA hundar i ALLA kullar MH-testas & HD-röntgas. Annars vet man ju inte vad man avlar på…!!! Att enstaka är ”otestade” kommer vi nog aldrig ifrån, men i dagsläget så finns det alldeles för många ”otestade” hundar.
Målet
med min avel är sunda hundar med mycket "motor". Jag avlar helst på hundar som
är både mentaltestade ( MH & korning ) med bra resultat samt tävlade. Det ena kan inte
utesluta det andra och JAG vill veta vad jag avlar på ! Det är skillnad på
att träna ”hemma” och att tävla en hel dag i ny ”miljö/mark”, vad gäller
att utröna hundens kapacitet!
Självklart beror resultatet delvis även på förarens
tävlingsintresse och träningsmetoder/vana, så jag kan bara tala för ”mina
egna” uppfödda hundar som jag känner både vad gäller ev. problem i träningen
och hundarnas kapacitet. Jag
vill också helst se att hundarna klarar av korningen på ett bra sätt innan avel.
Ett
RIKTIGT bra MH kan ersätta korningen, men jag vill helst se den också. Visst
kan hundarna vara glada, trevliga, stabila och orädda i vardagslivet, illa vore det
väl om de inte var det.. men jag tycker att det de visar på
MH/korning är
viktigt.
Varför har vi annars tester om vi inte tittar på
resultaten????!!!!!
Importernas MH:n får man dock ta med en liten nypa salt och
titta på vad de lämnar istället. De har vuxit upp helt annorlunda mot våra
svenska hundar.
Jag vill att mina valpköpare HD-röntgar och MH-testar hundarna,
samt gärna även gör korningen!!!
MH ordnar jag för mina
kullar och även korning. Har någon lång väg att åka och
hellre vill göra MH:t i hemtrakten så är ju det förstås OK, även om det är
roligare om ni kommer hit…! Eftersom jag gärna vill veta så mycket som möjligt
om ”mina valpar” så blir jag ju förstås glad om de förutom att ha ett kärleksfullt
och aktivt liv får tävla lite ( mycket.. ) också… Kennelläger försöker
vi att ha varje år.
Mina egna hundar vallar jag också lite med, förutom träning och tävlande i spår, sök och lydnad. Visst finns där vissa vallanlag! Min egen okunnighet ( långsamhet ! ) sätter dock en del käppar i hjulet.. Jag har lite svårt att hinna med ibland, men vi ska väl försöka att råda bot på detta allt eftersom, om jag hinner... Det krävs mycket träning och en del kunskap..
Jag
föredrar att föda upp i liten omfattning, därför att det är dels kul &
dels jobbigt att vara så ”engagerad” i en valpkull under dess uppväxt. De
3 första veckorna sköter ju tiken dom i princip helt och hållet och är det
ju inte nåt´ speciellt ”jobb”. Vecka 4 och 5 är nåt´ mellanting, men de
2-3 sista veckorna så blir det mera att man hanterar och leker med en och en,
en liten stund om dagen. Mentalt så skulle jag inte orka med ”att spruta ut
valpar”, för jag är väldigt noga med hur de får det i sina nya hem och
säljer inte till "vem som helst". Jag
ser då hellre att valpköparna själva tar en kull. Jag stöttar gärna !
Jag tycker också att det är bra att begränsa kullarna efter tikarna, inte
bara hanarna. Detta är min personliga uppfattning ( som allt annat jag har
skrivit här :) och jag föredrar att stoppa efter 3 kullar på en tik. Skulle
det visa sej vara en hane eller tik som nedärver OTROLIGT
bra egenskaper i ALLA
hänseenden, så tycker jag dock att de kan vara värda att få några extra
avkommor. Hellre det än att avla på nåt´ annat som inte är "lika
bra", bara för att man ska, om ni förstår hur jag menar :)
_________________
Lite mer om mentalitet och tester då, en VIKTIG bit!!
KANSKE ENDAST I
UNDANTAGSFALL
skulle
jag kunna tänka mej att använda en hund som "spruckit" på korningen,
men då ska den ha "andra viktiga" egenskaper som uppväger det hela,
tex. en "unik stamtavla" hos en import eller ett importbarn och test-protokollet får inte se "för illa
ut"!!! MH:t ska vara bra och den ska bevisligen fungera i arbete!
Dock tycker jag att en hund som inte har klarat korningen
saknar viktiga, arvbara bitar. Visst kan det vara så att den ligger strax under
gränsen för godkänd och man ska inte bara titta på slutpoängen, som
egentligen är ganska ointressant, men på det stora hela tycker jag att en avelshund / avelstik
av icke unika linjer borde klara
korningen innan den går i avel, om den testas!
Nya
korningen tycker jag är BRA! Det är en beskrivningsdel och en bedömningsdel
som gör det ganska lätt att skapa sej en bild av hunden. Det är högre
koefficienter på bedömningsbitarna, dvs. social säkerhet, koncentration etc.
än på lek/kampbitarna, vilket gör att en hund som inte har så mycket
lek/kamplust ändå kan "klara sej" om den är bra för övrigt och en
hund med mycket lek/kamplust som behöver lite hjälp fram här och där men
sköter sej skapligt klarar sej också. Dock så går det inte att ha för stora
brister
på båda ställena. Jag tycker nog ändå att poängen skulle höjas lite för
godkänd. En hund med 300 poäng kan ha en hel del brister och ändå bli
godkänd.
Har hört en del kommentarer om kampstockarna, att de skulle vara svåra för en
kelpie?!?! En hund som tycker mycket om att leka/kampa leker med vad som helst,
en som har måttligt intresse kanske inte gör det eller nyper i grejen. Ibland
är det inte heller bara brist på leklust som gör att hunden inte kampar, den
kan vara lite osäker socialt och hämmas av det. Jag tror att: HAR hunden kamp
och är socialt säker, ja då leker och kampar den!
Men vad sjutton, ska man upp på banan så får man väl låta hunden smaka på
kamprullen innan då! Man leker väl och kampar med sin hund annars som
belöning med alla möjliga saker, så det är väl inte "konstigt" om
den då kan få leka med kamprullen emellanåt ( om man nu tror att det hjälper.. )
Det verkar som om den nya korningen passar våra kelpies bra :) Tror
att faktiskt också att flera blir godkända än på den gamla.
Jag vill se att hunden säjer JAJAMEN !!! till lek/kamp när som
helst och med vem som helst. Det förutsätter en viss social säkerhet
och även lek/kamplust.Jag tycker att
avreaktionerna är jätteviktiga, alltså en måttligt hård eller något
vek hund. Detta i miljö/testsituationer, förarvekhet är något annat.
Jag vill helst inte se en massa flykter heller, att hunden vänder arslet
till. Visst får den bli rädd, men det får vara måtta. Nyfikenhet är
viktigt för mej och hundar kan vara nyfikna även om dådkraften inte räcker
riktigt. Man kan ändå se att de fokuserar och försöker. Men visst är
det också trevligt med ett gott mod 
Temperamentet
tycker jag inte spelar sååå stor roll om det ligger på livlig eller
mycket livlig, så länge det inte bara är "spring i benen".
Finns alla de fina lek/kampbitarna och nerver under kontroll så brukar även
en mycket livlig hund kunna fokusera, även om det är lättare för en
som är "bara" livlig.
Den ultimata hunden för mej har mycket av det mesta utom en massa skärpa & försvar,
men den hunden växer inte på träd
Alla hundar har
brister, det gäller att bestämma sej för vad man tycker är viktigt och
för mej är det som jag beskrev ovan: egenskaperna som är viktiga för
en bra arbetshund. Det gör det i alla fall lättare att jobba med hunden
eftersom man har mycket gratis med i bagaget som man inte behöver jobba
upp själv.
Och finns det inte utan man jobbar upp det, så nedärvs det
inte heller......
Exteriör
Fick frågan
från en ev. framtida valpköpare vad jag har för ideer om exteriören på
kelpie, då jag inte skriver just nåt om det...
Jag tycker
att TYPEN är viktigast, gillar inte högställda kelpies och vill också
helst att de ska vara medelstora. Hellre snäppet åt det mindre hållet än
stora och varken tunga eller tunna. Har uppmärksammat en del påståenden
att de "normala" hundarna skulle vara "segare" att
jobba med än de högställda och det skitsnacket köper jag inte en sekund!!!! 
Motorn
sitter inte i kroppen utan i knoppen!!!
Det kanske en hel del av mina skulle kunna vara bra exempel på... De är inga högställda
spinkiga kelpies, utan i helhet rätt "snygga" enligt utställnings-
& exteriörprotokoll och jobba kan de definitivt!
SUND BYGGNAD, dvs. tillräckligt vinklade hundar med effektiva
rörelser. Tycker
om feminina tikar och maskulina hanar med vackra huvuden och mörka ögon 
Nå,
exteriöra företräden kan ALDRIG gå före mentala för mej, men som jag
tidigare sagt så letar jag ju inte efter det fulaste jag kan hitta för att
para med
Tandförluster förekommer på kelpie, så och på mina, en/ett par P1:or
hos ett fåtal och någon P2:a. Inte hela världen, men inget önskvärt. Då måste
man naturligtvis titta extra på den man parar med! Och en hund som saknar både
1:or & 2:or är nog frågan om jag skulle använda.. Då finge den vara
j-ligt bra för övrigt.
Så, nu
vet ni... 
__________________________________
Jag
har fått två hundar i min uppfödning med kramper/EP: Cobby i C-kullen och
troligtvis även Jingle i J-kullen. Det
är naturligtvis två för mycket! Cobby var hängig och hade svullna lymfkörtlar
innan han blev sjuk, så vi trodde först att det berodde på detta. Vi vet nu
att det bara var den utlösande faktorn. C-kullen var en ”tajt” kombination som vi gjorde för att få in Colonydane Kinsian ( Bobbys pappa ) i våra linjer
och den blev lite väl ”tajt”, 6.25% på en individ. Stamtavla
finns på C-KULLEN
Jingle var vinglig och ostadig som valp
upp till ca: 11 veckors ålder, så naturligtvis undrar man om det kan ha nåt
att göra med saken. Han har fortfarande lite restsymtom, sitter lite lutad när
han är väldigt trött och han har också krampat. Han har fått somna in i maj
2008. Man undrar om det kan ha med vingligheten att göra?? Dock så finns det
ett halvsyskon på hans pappas sida som har krampat också. Nå, vi får aldrig
veta varför...
J-kullen är inte alls lika tajt som C-kullen, men ändå så blir
inavelsgraden ca: 4.7% med 3.125% på en individ + lite från andra hundar och
det kommer jag inte att göra igen.
Stamtavla finns på J-KULLEN
Inte mer
än 0.78% i inavelsgrad på en individ, kanske i undantagsfall att 1.56% ( en
generation närmare ) kan vara OK, beroende på vilken hund det gäller. Inavelsgrader
på max 2.5% är vad
jag tycker är OK!
Under åren så har det dykt upp några hundar med kramper och man kan också ev. se ett visst mönster var det ev. kan tänkas komma ifrån. Det är bra att veta inför framtida kullar, så att vi uppfödare kan göra vad vi kan för att undvika att det händer igen! Nu är det inte SÅ många, ca: 25 st inrapporterade fall ( som vi alltså vet om ) i Sverige under de ca: 30 år kelpien har funnits här, varav några av dessa under de senare åren.
En
hund med ED har jag fått, Quling. Han har en 2:a på ena sidan och 0 på den
andra. Skada???????? Ingen som vet! Det är vanligare med dubbelsidig ED vid
ärftlighet. Se mera info om ED här, från mailkontakt med Kasström: ED-info
Kasström förespråkar röntgen av avelsdjur, nåt för kelpieuppfödarna att
tänka till på!
Tyvärr så är det så att ALLA hundar
av ALLA raser bär på mer eller mindre av defekt-gener av olika slag. Det kan
man aldrig komma ifrån. Naturligtvis låter detta farligare än det är :) för
vore det värre så skulle många fler hundar vara sjuka i olika åkommor. Dock
så ska man veta att ju tajtare kombinationer man gör, desto större risk är
det att dubbla upp likartade "ful-gener" och defekten kan bli ett faktum,
oftast hos en eller ett par individer i kullen. Alla hundar bär inte lika
många defekt-gener, så vissa är "ofarligare" att dubbla än andra.
Sen ska man också veta att det inte alltid behöver vara de hundarna som man
linjeavlat på som står för defekterna. Det kan finnas en annan individ inblandad som lämnar mycket av det vi inte vill
ha och det kan vara flera som
bidrar också. Utavel är nödvändigtvis inte heller den ultimata lösningen
för att få superfriska hundar. Bär båda föräldrarna mycket av likartade
defekt-gener, så kan avkommorna bli sjuka i alla fall... Dock så minskar
ändå risken för defekter om man undviker nära släktskapsavel. Och sen ska
man också veta att vid defekter av polygen karaktär kan också den ena
föräldern vara "skyldigare" än den andra, som vid tex. HD &
epilepsi.
Förutom dessa bitar vill man ha trevliga, sociala, mentalt stabila &
allmänt orädda hundar med mycket "motor" till avel. I en mindre ras
med hundar som på mer eller mindre avstånd är besläktade är det ibland lite
letande innan man kan lyckas... LÄTT MED AVEL, ELLER HUR
:))
Mera om varje hund finns att läsa på kull-sidorna
_____________________________________________